sebbiskebbebis

ja nu ligger man här i all sin ensam het och läser på tills provet i morgon och på fredag. jippi eller not och inte blir det bättre av att jag saknar jonna så otroligt mycket men jalle fall så i dag så har jag hafft mitt tal som gick bra trots att jag inte hade övat och talet handlade om hur det var att växa upp utan sin pappa. ja och när jag var färdig så höll jag på att gråta för att det var så jobbigt att ta upp den där delen av min barndom. jag var så rädd och nervös över hur det skulle gå för jag har inte lätt att dela med mig saker särkilt inte om den delen i min barndom men men hade inte jonna varit där då hade jag nog inte våga gått upp och prata om de saker för jonna ger mig modet att göra saker som jag annars inte vågat göra jag älskar henne så otroligt mycket jag hoppas att det är vi två för evigt